För ett år sedan idag så var jag på dop, för ett år sedan idag blev jag gudmor till min fina lilla kusin. Det var en bra dag, i alla fall i börjarn. På kvällen skulle jag vara glad, jag hade längtat, jag längtade. Men det blev aldrig som planerat, han kom aldrig till mig den kvällen. Det jag fick var ett meningslöst sms som jag lika bra kunde varit utan. Jag trodde att, åh äntligen ska jag få uppleva alla hjärtans dag som den ska vara på riktigt. egentligen hur meningslös är inte den dagen? man kan ju visa den man tycker om att man tycker om den vilken dag som helst, men eftersom jag är så fast i såna fina dagar så var jag det då med. Men jag trode varkligen på allt. Denna dagen för ett år sedan blev jag sårad och det sätter sina spår det sitter kvar än idag men jag har lärt mig att man måste gå vidare. Man måste gå igenom de svåra sakerna i livet för att kunna uppskatta dom bra. Detta hade jag inte insett själv om jag inte haft mina vänner, så har mycket att tacka dom för ♥ även fast jag var jobbig i början och inte kunde gå vidare, kan erkänna att jag blev arg och ledsen på mina vänner som jag förstår nu bara gjorde det som var bäst för mig. Och som det sägs här i livet, när en dörr stängs öppnas en annan. På ett sätt är det bra att jag gått igenom detta, jag har lärt mig mycket som jag kommer ha användning av senare i livet. Men det gjorde ont. Idag gör det inte ont.

Idag är det också 3 månader utan farfar, det gör däremot fortfarande ont! miss you ♥


tagen från google.