Ja, nu har jag gått ett helt år i gymnasiet, läskigt. Känndes som om jag började igår, känndes som det var igår jag var livrädd och tänkte är jag redo för detta? Kommer ihåg när man tyckte alla som gick på gymnasiet var så hiiimla stora. Jag tänkte oh shite, tänk när jag ska gå där. Men det var inte alls farligt, jag har haft det så jävla underbart. Träffar såna underbara vänner så det går fan inte att beskriva, dom har gjort min dag så jävla många gånger och ställt upp, lyst upp min dag och sett det ljusa när allt har varit mörkt för mig. Och jag vet att jag inte alltid har varit den gladaste denna terminen på grund av saker som hänt utanför skolan, pojke som sviket osv. Men vännerna har fått mig att fortsätta kämpa och det är jag oerhört tacksam över. Och jag har lärt mig så sjukt mycket under detta året, och jag kände verkligen att jag valde rätt, praktiken har varit rolig den med och den ger så himla mycket. kommer ihåg då i början när jag och viktoria pratade om att vi skulle vara på ålderdomshem och vi satt där och föreställde oss det värsta som kunde hända, och bara det att vi skulle hjälpa dom på toaletten äcklade oss sjukt mycket, men när man väl kommer ut inser man att det inte alls är på det viset och man tänker inte på det på samma vis. Jag känner mig faktiskt lite stolt över mig själv med, jag har gett allt detta ået och verkligen kämpat, för jag har ju tyckt det har varit roligt. Och visst har jag kännt mig stressad och kännt att detta klara jag inte och vissta har jag kännt mig besviken på mig själv, men i det storia hela är jag faktiskt stolt. Och jag har faktiskt några mvg på pappret just för att jag får göra något som jag tycker är kul. Så jag hoppas, åh som jag hoppas att 2 och 3 blir minst lika bra. Det dåliga är ju bara att jag inte får gå med mina girls, men vi ska lösa det ändå, så är det bara! Så skolåret har varit bra i skolan. Sen kunde det ju dock blivit bättre utanför, men man måste gå igenom det svåra för att blir starkare, men jag kände bara att på kill fronten blev det för mycket, och jag kände mig ganska misslyckad där ett tag, och sen farfars sjukdom har också kommit som en stor bomb i hela släkten. Men nu hoppas vi på bättre tider och sommaren ska fan bli bra, jag ska ha en jävligt fet sommar, det behövs inga jävla killar till det! Och med det sagt så sätter vi punkt för denna text. Ganska obetydlig men värdig för mig. Kärlek.